Hur mår vi egentligen?
jul
22
Written by:
den 22 juli 2010 21:54
Hur många svarar på frågan hur vi mår med ett "Jag mår bra"? Men innerst inne har vi en känsla av saknad, en längtan efter någonting som vi inte riktigt kan säga vad det är, en upplevelse av att vår värld är ur led, av att vi går miste om något.
Ibland har man kanske lust att istället svara: "Har du tid ett par timmar så ska jag tala om hur jag mår"..
Jag blir mer och mer övertygad om att det är brist på gensvar på våra medfödda behov som är orsak till denna eviga längtan allt fler känner inom sig. Människans hunger efter mer pengar, mer kärlek, mera bekräftelse är en hunger efter något vi inte fick när vi föddes och var små - svar från omvärlden på våra inbyggda behov.
Många forskare har på senare tid studerat andra arter för att på så sätt hitta svaret på hur vi själva borde vara. Det kan vara till viss hjälp men även missledande. Människans intellekt liknar inte någon annans art och är så komplex att det kommer att krävas åtskillig mer forskning för att kartlägga orsakerna till människans olycka. Men ändå tycker jag den känns så rätt när jag läser resultaten.
Jean Liedloff skriver i sitt Kontinuum-begrepp om vikten av att vi som föräldrar svarar på vårt barns tidiga behov. I korthet är behoven närhet, mat och sömn.
Barnet är skapt för att bäras, att ständigt vara nära sin moder/vårdnadsgivare. Modersmjölken är utformad för att ges ofta och i små skvättar och behovet av sömn är fördelat över hela dygnet. Fast detta känns självklart för de flesta så väljer vi i västvärlden ändå att inte svara på dessa medfödda behov.
- Vi lägger i från oss barnet - i vagga, i barnvagn, ensamt för sig själv.
- Vi ger inte barnet fri tillgång till bröstet - mamman kan inte gå med brösten hängande framme och tillgängliga.
- Vi vill gärna att barnet ska sova på nätterna och vara vaket på dagen - det passar bättre i vårt samhälle.
Det finns säkert argument till varför man gör eller inte gör på ett visst sätt men ur barnets synpunkt svarar föräldern inte på dess medfödda behov. Att behöva skrika (vänta) på ett visst behov en minut eller i en timme spelar ingen roll för barnet då det inte har någon tidsupplevelse. Tiden kan således förefalla olidligt lång för ett litet barn som saknar något.
Spädbarns och barns dragningskraft är med nödvändighet stark. Utan den skulle de inte ha någon fördel som kunde kompensera deras många handikapp som små, svaga, långsamma, försvarslösa, oerfarna och av andra beroende individer bland dem som är äldre. Deras attraktionsförmåga förebygger att de tvingas att konkurrera och lockar till dem den hjälp de behöver.
Varenda man, kvinna, flicka och pojke ibland oss äger en ytterst ingående kunskap om hur man vårdar spädbarn men på senare tid tillåtit vårt intellektet att pröva "nya rön" på detta helt livsviktiga område och på så sätt fått oss att glömma vår inbyggda förmåga att denna livsviktiga kunskap vid det här laget är näst intill glömd. Det är idag normal praxis i de "högt utvecklade" länderna att genast köpa en bok om barnavård när man väntar tillökning i familjen. Det tillkommer så många nya riktlinjer på hur vi ska ta hand om vår avkomma att många känner sig bara förvirrade och slutar helt att lita på våra instinkter.
Under den tidiga barndomen läggs fundamentet till hur vi kommer att klara av alla de situationer vi kommer att ställas inför under vårt liv. Genom ett stort gensvar på våra medfödda behov stärks grundstommen i vårt sinne till att tåla alla de prövningar vi utsätts för. Avsaknaden efter de mest grundläggande behoven är tillfredsställda och jakten på substitut minskas.
Givetvis överlever människan utan denna tillfredsställelse men är resultatet att vi aldrig känner att vi mår riktigt bra? Att allt fler sitter där med det perfekta livet och mår dåligt med en känsla av tomhet?